”Shit, bästa naturupplevelsen någonsin!” – äventyr i Skuleskogen

Efter att ha konsulterat västerbottensturfarna om fina mullezoner gav vi oss ut på äventyr för att fira skolavslutningen. Sällskapet bestod av jag själv, Ninetail, mina två syskonbarn Swiperboy (12 år) och Nelly (8 år) samt vår chaufför ParkMan. Planen var att vi skulle ta bilen till Skuleberget för att ta zonerna Skulenatur och Skulegrottan, sen skulle vi ta bilen till zonen Skuleskogen och vandra vidare till Slåttskrevan och Slåttdalsberg. En ambitiös plan! I sista minuten beslöt vi oss för att ta Skuleskogen först.

ParkMan, som helst undviker skogsäventyr, satte av oss vid Skuleskogen och lovade plocka upp oss när vi vandrat färdigt. Någonstans kring Norrsvedjebodarna kom vi på att vi hade valt fel ingång och därmed fel vandringsled till Slåttskrevan. Sjävklart hade vi råkat ta den längsta och svåraste leden.

Lederna vi valde markerade i svart. Foto: Ninetail

Nelly konstaterade förtjust att detta var fullständigt galet, helt i stil med förra årets myggstrapats till Tjuvantes grotta i Nordmaling, fast mycket värre! Det var också precis vad hon hade efterlyst. Vi fortsatte vandringen och beslöt att vi trots allt skulle välja en annan, kortare, led ut istället.

Nedanför Norrsvedjebodarna. Foto: SwiperBoy

Foto: Ninetail

”Shit, bästa naturupplevelsen någonsin!” Foto: Ninetail

Tre gånger såg vi andra människor på håll och en gång hörde vi en hund långt borta. När vi väl nådde Slåttskrevan var vi rejält trötta och började bli stressade över att det skulle bli mörkt snart. Vi vilade en stund i skrevan och påbörjade sedan vandringen till Entré Norr där ParkMan skulle ta upp oss. Vid Tärnättvattnen dog min iPhone. Som tur var hade barnens mobiler fortfarande ladd kvar.

Ingången till Slåtterskrevan. Foto: Nelly.

Sista delen av vandringen gick i skuggan av bergen och vi började bli nerkylda. Vi fantiserade om kalla drickor, mat och en varm bil och gissa om vi blev glada när ParkMan mötte oss med en varm bil med filtar, drickor och godis innan vi åkte in till Ö-vik och käkade. Tankeläsare!

Vi var överens om att det var det bästa äventyret vi någonsin varit på, men att Skulegrottan fick vänta tills våra ben slutat kännas som spaghetti. Totalt vandrade vi fem timmar och tio minuter. Båda barnen var förvånade över att de hade så bra kondition och SwiperBoy var sugen på att komma tillbaka för att testa Entré Syd.

Barnens råd till turfare som vill ta Slåttskrevan:

• ”Gör det, det är lätt värt det!”

• ”Haha, googla lederna först!” (fniss, fniss)

• Börja tidigt på morgonen så att det finns tid att stanna och bada, fika och annat kul längs vägen

• Ta med powerpack, vatten, tunna jackor och plåster, ev tändstickor

Slutligen, ett stort tack till turfarna som kom med förslag på lämpliga äventyr.

/Ninetail